Livet

den 7 februari 2003 01:35:04
Musik som jag mår bra av:
10¢, A tribe called Quest, Aimee Mann, Air, Amon Tobin, Aphex Twin, Apollo Four Forty, April March, Aretha Franklin, Armand Van Helden, Augustus Pablo, Basco, Basement Jaxx, Beastie Boys, Beatels, Beats International, Beck, Bentley Rhythm Ace, Berman von splitter, Bob Marley, Cassius, Charles Wilp, Chemical Brothers, Chris Liebing, Corner Shop, Curtis Mayfield, Daft Punk, David Holmes, Deeds Plus Thoughts, Disjam, Dj tonka, Dope Smugglaz, Dub Pistols, Ed Rush & Optical, Elvis Presley, Fatboy slim, FinSpelarViktor, Gene Krupa, Gus gus, Jamiroquai, James Brown, Jeff Mills, Jungle Brothers, King Tubby, Komeda, Koop, Lee Perry, Lou Reed, Macy Gray, Madness, Markus Nikolai, Martin E, Mekon, Mighty dub cats, Monkey Mafia, Morcheeba, Mr Oizo, Nancy Sinatra, Norman Cook, Peplab, Pizzicato Five, Prisoners of technology, Prodigy, Professor Longhair, Q Project, Red Hot Chili Peppers, Roni Size, Röyksopp, Scanty Sandwich, Stina Nordenstam, Stomp, Sven Väth, Tom Waits, Total Science, Tracy Chapman, Underworld, Yann Tiersen.

den 14 november 2002 01:14:35
Lev dagen som om det var den sista i ditt liv samtidigt som du ser den som första dagen på resten av ditt liv.
Det är inget jag har kommit på och sedan försökt leva upp till, utan det är snarare så att jag lever efter det och sedan kommit på ett sätt att uttrycka det i ord. Det är ju egentligen två gamla hederliga klyschor som kan låta lite motsägelsefulla. Men en dag så visste jag att det är precis vad jag gör. Jag kan inte säga att jag gör det jämt. Här där jag bor finns vissa regler man måste följa. Det finns lagar. Det finns myndigheter. Det finns pengar. Det finns andra människor. Man måste helt enkelt rätta sig efter sådant. Och det tycker jag är helt ok. Annars skulle det ju bli totalt anarkitiskt kaos. Och om den dagen kommer då jag möter min andra hälft, och kanske så småningom får en tredje och fjärde, då kommer jag säkert att resonera helt annorlunda. Men då är då. Nu är nu, och det tycker jag är oerhört viktigt. Nu kan och gör jag precis vad jag vill. (jag måste självklart ta hänsyn till människor i min omgivning) Det är bara min egen vilja som sätter gränser. Vill jag åka jorden runt så gör jag det. Vill jag baka en sockerkaka så gör jag det. Vill jag läsa så gör jag det. Det låter kanske storsint med jorden-runt-resor, det är faktiskt i vardagen som jag har mest hjälp av att välja helt spontant. Det är viktigt att kunna planera, men jag tycker att vi i allmänhet planerar alldeles fruktansvärt för mycket! Av bara farten så planerar vi saker som vi inte alls behöver planera. Och det är inte bara tidsgränser vi sätter upp, Vi skapar också gränser för VAD vi får och inte får göra. Varför kan inte jag och mina arbetskamrater åka pulka på lunchrasten? Det är klart att vi kan!
fortsättning följer...

2001-11-02
Dansa bör man annars dör man! Det var 3 år sedan jag började dansa. Jag var på nyårsfest och det var då året blev 1999. Hemma hos min gode vän Marie. Det var ganska mycket folk och svängit värre, så farfar hade det inte precis lugnt nere hos sig. Jag satt i ett hörn ganska länge och avundades de andra som "kunde" dansa. Jag ville innerst inne också dansa. Någon kom o drog i mig några gånger och utåt verkade jag nog ganska tråkig. Men inne i mitt huvud pågick en mycket komplicerad diskussion. Jag ville, men kunde jag? Och vad var det som man måste kunna? Var lär man sig att dansa? Det kan väl inte vara så att varenda människa här inne har gått i dansskola? Ja vafan, jag vet inte riktigt hur det gick till med så plötsligt så stod jag där i mitt hörn och gungade lite till musiken, och innan jag visste ordet av så dansade jag! Jag hoppade runt som en tok på den lilla yta som jag var tilldelad i mitt hörn. Det var så himla skönt. Jag tänkte inte ens på hur jag gjorde, jag bara dansade. Sen den natten är jag beroende av dans. På senare tid har jag fått åtskilliga tillfällen att utforska dansen som finns i mig. Jag har märkt att den sitter väldigt djupt inne i det omedvetna. Det kan ibland bli lite problem. När man SKA dansa och dansen bara inte vill komma fram. Jag kan inte dansa med flit! Jag har fortfarande ingen aning om hur man gör. Jag antar att det är det som det finns danskurser för. Och någon sådan har jag ju inte gått. (förutom foxtrot som vi fick lära oss på mellanstadiet) Jag kan heller inte stå still om dansen väl har bestämt sig för att svänga runt lite. Jag har kunnat konstatera att det är musiken som avgör om dansen vill fram eller ej. Det är klart att stämmningen och humöret spelar in också, men det är i huvudsak musiken. "Dansen" i mig är mycket duktig på att skilja på bra och dålig musik. Den känner saker som jag omöjligt kan avgöra vad det är. Antingen dansar jag eller inte. Så var det sluttänkt. Jag har lixom ingenting att säga till om. Sådana där kvällar då folket ska gå ut till något-ställe-vilketsomhelst bara för att de är så danssugna klarar jag inte av. Jag har försökt men det går helt enkelt inte, dansen vill inte komma fram. Jag är helt enkelt skittråkig när det gäller krogar i största allmänhet. Jag, eller "dansen", är väldigt kräsen av sig. Och då funkar tyvärr inte mtv-radiorix-mix-musik. :-/

2001-11-01
Vågen Inte stjärntecknet! Jag menar vågen med stort V. Det var kärlek vid första ögonkastet. Vågen befinner sig i dalälven, där har den alltid varit. Närmare bestämt i Tyttbo. Ungefär 6 mil sydväst om Gävle. Vi var tre stycken som åkte dit. Söndagen den 28:e oktober 2001. Vattenmängden i Tyttbo var 420 m3/sek och vattentemperaturen var 8ºC och i luften ca 10ºC. När jag först såg vågen från land så trodde jag inte att det var sant. Visst har jag sett vågor som denna, men inte i verkligheten. Och jag kunde knappast förstå att jag snart skulle sitta i kajaken och surfa på den. Jag har hittils inte varit med om så hög puls och så mycket adrenalin som jag hade när jag låg i bakvattnet och tittade ut mot vågen som jag altså skulle försöka surfa. Det är en mycket mäktig känsla.

2001-11-01
Glädje En sak som jag gillar. Jag gillar att åka och paddla med mina paddelkompisar. Jag har många gånger under våra turer känt känslan att - det kan inte bli bättre! Jag har mått så obeskrivligt bra att det - som det låter på ordet - inte går att beskriva. Jag kan bara försöka. Jag blir så glad av att vara ute i naturen. Och att vara med människor som jag tycker om, som tycker om mig. Och samtidigt få uppleva utforskningar, utmaningar, erövranden, inom sjävla paddlingen, gör det hela till en så fantastisk helhet. Det är ofta i baksätet på bilen som jag slappnar av, och får tid att tänka efter en stund. Det är då jag översköljs av den underbara känslan av total glädje. Det är som ett rus genom hela kroppen. Jag vill stanna i den känslan för evigt.

<- hem