Böcker

böcker som jag läst och tycker någonting om.

den 26 November 2003 02:14:02
Noreas saga. Marianne Fredriksson.
En av de bästa böckerna jag läst. Tankar om tro och livet. Ibland räckte det att läsa en sida innan jag måste lägga ifrån mig boken och fundera och reflektera. Boken ger många pricksäkra frågor och svar angående livet, medvetandet och världen.

den x November 2003
Ondskan. Jan Guillou.

den x Oktober 2003
Alois. Håkan Nesser

den x Oktober 2003
Anna, Hanna och Johanna. Marianne Fredriksson.

den 7 september 2003 03:02:47
Till vår ära. Alejandro Leiva Wenger
Starka noveller från verkligheten.

Den 31 augusti 2003
Älskade barn. Marianne Fredriksson.
En mycket känsloladdad bok som verkligen var värd att läsa. Om kvonnomisshandel och starka band mellan mor och dotter.

den 27 augusti 2003
En roman om konsten att älska varenda jävel:
Det börjar ännu tidigare. Joakim Forsberg

den 22 augusti 2003
Alkemisten. Paulo Coelho
En härlig bok om att lyssna på sig själv och följa sina drömmar. En pojke vid namn Santiago bestämmer sig en dag för att sälja allt han äger och ge sig ut i värden och följa sitt hjärta. Det låter som ett svårt beslut, men för Santiago var det en självklarhet.

den 3 Augusti 2003
Vendetta. Jan Guilluo.
Som att se en actionfilm på tv. Man bara iaktar. Skönt om man vill slappna av och inte tänka så mycket. Faktiskt ganska bra bok.

den xx Juni 2003
Lifsens rot. Sara Lidman
Väldigt speciellt språk. Boken är svårläst och ibland för mig till och med "besvärlig" om jag tänker efter för mycket. Men om man kommer in i rätta stämningen är det en ny värld som öppnas. Jag ville ge upp läsningen flera gånger, men det gick bara inte. Stämningsfull och ibland otäck berättelse med underbart besvärligt språk!

den xx Maj 2003
En känsla av fruktan. Margaret York
Mysig att läsa(!?) Men själva storyn är kanske inte så spektakulär som titeln anspeglar. Bra tidsfördriv.

den 21 April 2003
Populärmusik från Vittula. Mikael Niemi
Jag tror att jag hade lite för höga förväntningar för jag hade hört så mycket bra om boken. Så det blev inte fullträff. Men visst skrattade jag åt Milaels otroligt pricksäkra beskrivningar och boken har en hög inlevelsefaktor.

den 20 Mars 2003
Hannibal. Thomas Harris

den xx Mars 2003
Flickan som älskade Tom Gordon. Stephen King
Märklig bok. Men mycket kuslig stämmning. Den där speciella Stephen King känslan som jag hört talas om finns verkligen!

den xx februari 2003
Simon och ekarna. Marianne Fredriksson
Oj villken bok! En stark kandidat till förstaplatsen! Jag har nog aldrig kännt så många olika starka känslor medans jag läst en bok. Jag skrattade och grät om vart annat. Jag kände kärlek och sorg, stolthet och avundsjuka, allting som människorna i boken kännde. Jag levde med dem.

den 25 Februari 2003
Adam och Eva. Arto Paasilinna
Tyvärr tycker jag att boken blev lite långtråkig och kom aldrig riktigt igång.

den xx Februari 2003
Sagan om ringen (triliogin) J.R.R.Tolkien.
Jag tänkte att tolkiens saga är något man inte klarar sig utan. Det hör till allmänbildningen... nästan. Jag blev glatt överraskad! Det är en otrolig värld som man bara försvinner in i. Om man vill dit in igen och igen! Ska man läsa en fantasybok så ska man absolut läsa denna!

den 27 Januari 2003 02:48:54
Gandhi. Arne Næss.
Kände att jag ville veta mer om Gandhi. Jag valde rätt bok. Næss skriver mycket intressant och väger in både sina egna och andra filosofers tankar. Men vill man få en bra helhetsbild av Gandhi så ska man nog läsa fler böcker också.

den 14 december 2002 23:15:18
Kains bok. Marianne Fredriksson.
Kain är en synnerligen intressant person. I en mycket målande saga får man inblick i Kains tankar och värderingar. Kain kämpar med sitt jag. Han har en oerhörd skuld på sina axlar...
Jag trodde inte att man kunde läsa biblisk historia på dethär sättet. Känner att jag måste läsa fler böcker av Marianne!

den 20 november 2002 03:17:23
Kollektivt självmord. Arto Paasilinna.
Helt sanslöst! Hur kan man skriva en så ortoligt spännande och ROLIG bok om självmord? Det låter helt sjukt... Jag säger bara, Läs den!

den 15 november 2002 06:23:21
En god Människa. Nick Hornby

den 30 oktober 2002 00:46:32
blåst. erlend loe

den 26 oktober 2002 14:53:35
Vad gör alla superokända människor hela dagarna? Fredrik Lindström

den 15 oktober 2002 20:43:38
High Fidelity. Nick Hornby
Är du det minsta intresserad av musik så ska du titta närmare på denhär boken.
Den handlar om (sjuklig) passion för musik och skivsamlande. Men en hel del drama och relationer är invävda i storyn så boken är inte extrem på något sätt. Den är rolig och ganska mysig.

den 8 oktober 2002 21:46:44
Om en pojke. Nick Hornby.

den 19 september 2002 22:18:00
Naiv. Super. Av Erlend Loe
"Anybody who rides a bike is a friend of mine" Gary Fisher
Det är en ung man som berättar. Han är 25 år gammal och inte särskillt nöjd med sitt liv. Han har två vänner, en god och en dålig. Han bor i en lägenhet som han lånat av sin bror. Hans bror är framgångsrik, men inte han.
Boken är mycket lättläst och rolig. Alting är så enkelt. Denne man berättar om hur han försöker reda ut sitt liv. Och få en mening med det. Det fantastiska är att han med mycket enkla medel lyckas! Jag skulle tro att om han gick om kring här på stan skulle han betraktas som efterbliven. Han frågar folk på gatan konstiga frågor, han står och kastar en röd boll mot en vägg i timme efter timme, han bankar på en bultbräda. Men när han själv berättar om det så är det genialiskt! Jag blev glad av att läsa. Man undrar lite vem han är, han har inget namn. Men jag forskade lite efter att ha läst boken och om man kollar noga i ett e-mail som denne härlige unge man får i boken så står det "to:erlend@algonet.se [Erlend Loe]" Det är altså författaren som berättar om sig själv. Om det är sant det han berättar har jag ingen aning om. Jag tänker i alla fall skaffa mig en röd boll.

den 19 september 2002 20:38:00
Liftarens guide till galaxen Av Douglas Addams betår av följande böcker:
Liftarens Guide till galaxen
Restaurangen vid slutet av universum
Livet, universum och allting
Adjöss och tack för fisken
I stort sett menlös

Jag läste alla fem böckerna på rad i ett svep. Det är inte likt mig kan jag säga. Månpocket har gett ut alla fem böckerna samlade i en stor tjock bok, så därför ser jag böckerna som en och samma bok, fast väldigt lång. Nu i efterhand vet inte om jag tycker att boken var så väldigt bra, men någonting måste det ju ha varit för annars skulle jag inte ha läst den med sådan iver. Jag tycker inte att den gav mig något. Den skapade inget tomrum och fyllde heller inte upp något. Det låter ju som en värdelös bok. Men jag har faktiskt kommit på att det finns många olika sorters böcker ("bra jobbat Simon!" - kanske du tänker, men jag är faktiskt inte så van vid att läsa just böcker.). Jag kan tänka mig att det är ungefär som att läsa deckare. Medan man läser så är man totalt "inne" i boken men när man läst färdigt så lämnar man den bara efter sig. Så var "Liftarens guide" för mig. Jag har aldrig varit med om maken till fiction, totalt hänsynslös till både fysikens lagar och sinnets kapacitet. Ibland blir det nästan för mycket. Otroligheterna slår varandra genom hela serien. Det blir helt enkelt bara värre och värre. Ingenting är omöjligt och ingenting som är möjligt inträffar. Någon dör helt omotiverat, och åtskilliga kapitel senare finns denna någon till, lika omotiverat! Samtidigt som det gör boken väldigt spännande - allting kan hända! - så tar det ut spänningen minst lika mycket efter som just ALTING kan hända!
Men jag måste erkänna att miljön som man lever sig in i och karaktärerna som man lär känna är fantastiska. Trollbindande heter det tror jag.

den 27 april 2000 09:31:57
Harens År. Arto Paasilinna
Hade man inte fått följa med Vatanen i hans berättelse så hade man trott att han var helt galen. Vatanen är huvudpersonen i denna dråpliga saga. Han jobbar som journalist på en tidning in Helsingfors. Hans vardag är grå och tråkig och relationen till sin fru har blivit tvångsmässig rutin. När han och hans kolega råkar köra på en harunge mitt ute i skogen, bestämmer sig Vatanen för att stanna kvar där ute. Han bestämmer sig för att dra iväg på rymmen och bara strunta i vardagen. Vatanen bryr sig om den lilla harungen som om det vore hans eget barn. Han tänker på sin fru och det verkar som om ju mer han tänker desto mer beslutsam blir han för att inte vända tillbaka. Men Vatanen är absolut inte grym. Han ser bara vad så många människor inte ser, hur tråkigt och meningslöst livet kan vara. Och under sin resa kommer han till insikt om hur det egentligen borde vara.
Vatanen reser runt i hela finland men bara på landsbygden och mest av allt trivs han i lappland. Stadslivet har han helt övergett. Mitt ute i ödemarken vill han vara, i någon renvaktarstuga, bara han och haren. Han är en händig karl och tar många små jobb som timmerarbetare och snickare. Han är envis och handskas bra med de olika mer eller mindre galna människor han träffar på.
Jag har fått uppfattningen av att berättelsen utspelar sig under ett år och det är samma år som författaren skrev boken, 1975. Vatanen upplever alla årstider under sina strapatser. Och man förundras över hur mycket han hinner med att vara med om.
Arto Paasilinna är född i finska lappland så han skriver i boken om sina hemtrakter. Arto har också varit journalist innan han som tjugotvååring debuterade som författare. Han har sen dess skrivit över fyrtio böcker men bara ett fåtal är översatta till svenska.
"Harens år" handlar om frihet. Att slita sig loss från vardagen och bara leva det liv man innerst inne alltid har önskat. Jag tror att det flesta som läser boken känner med Vatanen och i sitt stilla sinne tänker sig själv i samma situation.
- Hur skulle det gå för mig om jag bara struntade i allting oh gjorde vad som faller mig in?
Jag ställde i alla fall den frågan till mig själv, och efter det försökte jag att lite diskret förbereda mina föräldrar på att jag kanske en vacker dag bara är försvunnen!

den 6 oktober 1998 22:13:48
Nalle Puh. Alan Alexander Milne.
Det hela började med att Christopher Robin ville att hans far skulle berätta en saga om Christopher och hans teddybjörn. Det som först bara var en liten saga slutade i två hela böcker "Nalle puh" och "Nalle puhs hörna".
Karaktärerna i boken är: Nalle Puh, en snäll björn med mycket liten hjärna, Nasse, ett mycket mycket litet djur, Kanin har alltid en plan, Uggla är för klok, I-or är dyster, Kängu tar väl hand om Ru, som inte är rädd för något. Och så får vi inte glömma Christopher Robin som är som en förälder för hela familjen.
I var och ett av kapitlen i boken är våra vänner med om ett litet äventyr eller händelse som till exempel i Kapitel 3 i vilket Puh och Nasse går på jakt och nästan fångar en tessla, eller i Kapitel 8 i vilket Christopher Robin leder en expotition till nordpolen. Jag har valt ut ett kapitel som jag ska gå in lite närmare på, det vad den gången då Nasse var helt och hållet omgiven av vatten.
Kapitlet börjar med att Nasse sitter i sitt fönster och tittar på allt vatten som han nu är helt omgiven av och önskar att han hade varit hos Puh eller Christopher Robin istället. Han sitter och tänker på vad de skulle ha pratat om.
Det fortsatte att regna och efter några dagar hade vattnet nått nästan ända upp till Nasses fönster och han hade fortfarande inte hittat på något sätt att ta sig därifrån.
- Det är lite ängsligt, sa han för sig själv, att vara Ett Mycket Litet Djur Helt och Hållet Omgivet av Vatten.
Då kom han plötsligt ihåg en historia som Christopher Robin hade berättat för honom, om en man på en öde ö, som hade skrivit något i en flaska och kastat den i sjön.
Det var precis vad Nasse nu själv gjorde.
Och tursamt nog fick Puh, som hade räddat sig och sina honungsburkar upp på en gren, syn på flaskan som kom flytande. Problemet var nu att Puh inte var så bra på att läsa skrivet. Han måste alltså ta sig till nån som kunde det.
Och för att ta sig nånstans behövdes en båt. Och kom ihåg nu att Puh var en björn med mycket liten hjärna. Men Puh tänkte:
- Om en flaska kan flyta, så kan en burk också flyta, och om en burk kan flyta, så kan jag sitta på den, om det är en mycket stor burk.
Så enkelt var det. Puh tog sin båt och seglade till Christopher Robin. Men då dök ett nytt problem upp. Puhs burk var för liten för att de båda skulle kunna segla och rädda Nasse. Men då:
"Och då sa den här björnen, Puh Björn, Nalle Puh, N.V. (Nasses Vän), K.S. (Kanins Sällskap), P.U. (Polupptäckare), I.T. och S.F. (I-ors Tröstare och Svansfinnare), med andra ord, Puh själv, någonting så snillrikt, att Christopher Robin bara stod och såg på honom med vidöppen mun och stirrande ögon och undrade, om detta verkligen kunde vara den Björn med Mycket Liten Hjärna, som han hade känt och hållit av så länge.
- Vi skulle kunna segla i ditt paraply, sa Puh."
Boken är väldigt lättläst, antagligen för att den egentligen är en barnbok. Jag har läst den förut som liten, fast då på ett annat sätt. Mamma och pappa läste ur den för mig som kvällsbok och jag tänkte inte så mycket omkring boken då, utan tyckte bara den var mysig. Nu när jag läser boken tycker jag att Nalle Puh är en slags filosof. Han är levande. Jag kan inte tänka mig att det är någon som har hittat på honom, han finns. Han tänker enkelt men mitt i prick. Karaktärerna passar bra ihop fast ingen är lik den andra. Det är som en människa med flera olika sidor som hör ihop och ändå är ett. Boken är väldigt rolig och ibland skrattade jag långa stunder när jag läste den. Det var en slump att jag läste den. Först läste jag "Tao enligt Puh" och "Te enligt Nasse" och i de böckerna fanns massor av citat från "Nalle Puh" och "Nalle Puhs Hörna". Jag blev inte så imponerad av Tao, det var i stället Puh som jag fastnade för och ville veta mer om. I viss mån i Tao men ännu mer i Te, tycker jag att Nalle Puh och hans kamrater utnyttjas. Jag tycker inte att dessa böcker egentligen har så mycket med det Nalle Puh och Nasse för mig står för, stämningen är annorlunda, faktiskt elak. I riktiga Nalle Puh får alla finnas som de är, alla duger på sitt sätt. I Tao-böckerna är det Nalle Puh som är perfekt, de andra är det något fel på.
Många har fått för sig att Nalle Puh är en bok för barn, men Nalle Puh kan (och bör) läsas av alla!

Okänt datum
Hoppsan jag är död. Arto Paasilinna.
Ja, det kan hända vemsomhelst. Du blir påkörd av en lastbil och - hoppsan du är död. Men vad händer sedan? Ja, du måste först fatta att du är död. Det är inte så lätt. Men sen börjar det roliga!
Han är inte riktigt klok dendär Paasilinna! :-)

Okänt datum
Rädd för fysik? Lawrence M. Krauss.
Antag, att kossan är ett klot... "Fysik är enket!" säger alla fysiker. Men jag vet inte om vi vanliga dödliga är riktigt överrens om den saken. Boken handlar om hur fysiker tänker. Första delen av boken är riktigt bra. Man får massor med lättförståeliga exempel och det "trillar ner en polett" på nästan varenda sida. Men sen tycker jag att det blir svårare och svårare att hänga med i svängarna. Och på många ställen är jag inte med alls. Men som helhet är det en läsvärd bok.

Okänt datum
E=mc². David Bodanis
En mycket givande bok. Om du, som jag, är intresserad av vad E=mc² egentligen betyder. Ok, det var Einstein som formulerade den. Men det finns massor med andra fysiker och teorier bakom. Boken är på sätt och vis en historiebok. Historien om E=mc². Den förklarar också själva formeln.

Okänt datum
Maya. Jostein Gaarder
Otroligt bra bok om religion och synen på vår värld.

Okänt datum
Spelkortsmysteriet. Jostein Gaarder

Okända datum
Sofies Värld. Jostein Gaarder
Min bibel! Jag säger inte mer.

<- hem